Diskussionen när det gäller frågan om kunskap är lika värdefull som förståelse har utvecklats genom åren mot att det förra egentligen inte har ett så imponerande värde medan förståelse, understanding istället tycks vara mycket mer betydelsefullt. Bland annat finns ju kravet på sanning när det gäller kunskap som tycks vara hämmande, medan förståelse ger oss en överblick och ”grasp” oberoende av sanning möjligen. Kanske en inre sanning istället.
När Trump ägnar sig åt sin öppenhet och tillgänglighet som han m.fl. beskriver som den mesta och bästa i historian, tycks det som kunskap verkligen satts ur spel. Genom att kasta runt sig olika påståenden, som ofta tycks motbevisas rätt snart av kvalitetsmedia, sprider han en känsla av att inget är sant och det enda som ger oss lycka är att tro på den insikt som han ger oss. Genom att förödmjuka ledare i sitt ovala guld-rum slår han hål på etablerade värden och gissningsvis hittar många träsk-bor i ensliga stater en förståelse som de aldrig tidigare fått erfara. I alla fall fått dela med en kungapresident. Vad Trump gör är att bygga förståelse, som inte behöver sanningar och utrota kunskap, som behöver den. Det är både genialt och illa.
Kanske tycker ni att jag tar ställning och är ensidiga här (som många tycker om kvalitetsmedia när de granskar och bökar i de fakta som just den här gruppen framför utan bök och stök i självkritik). Jo det är riktigt, nu tar jag plötsligt ställning så som värsta politiskt korrekta vanlig-press mänskan. Men att t.ex. Trump har en talang för deals och för att fixa pengar lite hur som helst så de plötsligt blir en massa pengar (som meemcoins och fina flygplan) är kanske en insikt han har som man kan beundra och respektera.
Men till vilken nytta?
Frågan växer, förståelsen bedrar…
Henrik T